onsdag 17 april 2013

Det här med tid och ork

Ja, det är väl som det är med det. Jag har inte haft någon ork till någonting och då försvinner ju liksom tiden bara iväg.  Men nu hoppas jag verkligen att det ska bli bättre. Med orken, tiden, måendet och allt.

Det finns ju en anledning till att det har varit som det har varit. Depression. Det kom lite som en överraskning på ett sätt och på ett sätt var det väldigt väntat. Det är svårt att förklara. På något sätt har jag vetat att det inte är "normalt" att må som jag har gjort. Åtminstone inte normalt på det sättet att inte alla känner som jag har gjort. Att man inte litar på någon, att man hela tiden tror att någon tycker om en egentligen. Jag har ju alltid någonstans inom mig tyckt och trott att det måste vara något fel på mig, att jag inte förstår något som alla andra vet och förstår. Ibland tror jag nog fortfarande att det är så. För jag hänger liksom inte riktigt med i det sociala spelet på något sätt. Jag säger fel saker eller inget alls. Dessutom är jag pinsamt dålig på småprat. Vilket ärligt talat är något av en nackdel när man arbetar som kassörska.

Det är det jag gör nu. Jobbar. Eller ja, inte just precis NU, men ja. Jag pluggar inte. Jag får väl se när jag orkar med det igen. På ett sätt hoppas jag att det blir snart fast samtidigt kan jag känna att det kanske är bra med en lite längre paus. Får se som sagt. Men jag känner åtminstone att jag tog rätt beslut med att lägga skolan på is. Jag mår mycket bättre nu än vad jag gjort på  länge. (Fast det kan ju ha att göra med medicinen också...)

Jag försöker se framåt nu. Och det känns riktigt bra. Jag KAN se fram emot saker. Som våren, trädgårdsarbete, Stockholmsresan, 30-årsdagen och självklart hit. Längtar!