Första vägningsfredagen

Det har faktiskt gått ganska bra med LCHFandet än så länge. Jag kör ingen strikt variant utan jag bakar och äter LCHF-bröd tex. Hade jag inte gjort det och kört stenhårt hade jag nog redan lagt av om jag känner mig själv...

Men vägningen då. Jag blev faktiskt lite förvånad...

Dagens vikt: 79,4kg!

1,5 kg ner! Det är ju ändå en hel del på bara 4 dagar. Jag gissar väl att det mesta är typ vätska, men ändå!

Nya tider?

Nu måste jag göra någonting. Det här funkar inte. Jag måste gå ner i vikt!

Jag tänkte jag skulle pröva LCHF. Det har tydligen fungerat för min mamma och för min systers sambo så varför inte? Det värsta som kan hända är väl att jag går upp och ärligt talat kan det ju inte bli så mycket värre än vad det redan är...
Så... Here we go!

Startvikt: 80,9kg (tyvärr)

Jag tänkte jag skulle försöka väga mig på fredagar. Får se hur det funkar...

Paket till mig!

Jag har varit med i ett garn, te och chokladbyte på Sjalbarn och idag fick jag mitt paket!

Ett ljuvligt grönt paket med ett lammulls och bomullsgarn i två olika gröna nyanser, en ekologisk choklad (mjölkchoklad fylld med hasselnöttskräm) och ett te smaksatt med fläder- och rabarber/gräddarom samt solrosblommor.

Det ska bli så spännande att pröva allt!

Bortskänkes!

Vi håller på och rensar lite. Idag var det dags för friggeboden. Där fanns en massa leksaker som barnen inte leker med längre. Så de skänker vi bort!

Diverse uteleksaker. Bilar, traktorer, hinkar, spadar osv.

2 st Bobbycar. Välanvända och något slitna, men fungerade och inget är sönder.

*Den blå eventuellt tingad*

Nackspärr from hell

Alltså jag har nog aldrig haft så ont som jag hade inatt/imorse. Fy tusan alltså!

Nackspärr hade väl varit en sak men så fort jag typ rör mig så får jag världens kramper. Det gör något så djävulskt ont! När jag vaknade så gjorde det så ont att jag nästan kräktes, jag fick kramp typ fem gånger på rad bara av att gå upp ur sängen!

Bläääääää! (Jag tycker faktiskt riktigt synd om mig själv)

Ett delmål nått!

Under 80 kg! Woho!

Albins "nya" rum

Vi håller på att göra om lite på Albins rum.

Förut hade han lådor under sängen som i stort sett enda förvaring och när de började gå sönder insåg vi att vi var tvungna att göra någonting åt eländet. Så vi åkte till IKEA för att se om vi kunde hitta något bra. Väl där blev vi lite sugna på en loftsäng. Vi tyckte det verkade så praktiskt att man kunde utnyttja lite plats under sängen också. Men de sängarna de hade var så... Tråkiga! Plus att man tydligen var tvungen att ha högre i tak än vad vi har. Så Andreas tyckte att det var en mycket bättre idé att bygga en själv. Sagt och gjort. Istället för en säng köpte vi två byråer till sängbyggandet.

När vi kommit en bit kom vi på att det kanske är lika så bra att vi tar och målar om/tapetserar när vi ändå håller på. Det var ju liksom ändå dags. Jaha. Då skulle det ju väljas tapeter med ja. Och så skulle ju målaren ha tid. Hmmm...

Och nu, NU är målning och tapetsering klart! Yay! Det fick klart godkänt av Albin och Oskar vill ha likadana till sitt rum. T.om kusin E tyckte de var coola.

Så här blev det;

En vägg (typ fondvägg) tapetserad och resten vitmålade

Tapetens mönster 

Sängbygget

Ja, så nu är det "bara" det sista på sängen kvar. Byråerna ska in under, bokhyllan mellan dem och hyllan över dem ska byggas och så ska det vara ett räcke så Albin inte ramlar ut när han sover. Allt det ska Andreas tydligen göra ikväll. Ha! Det tror jag så mycket jag vill på!

Det här med tid och ork

Ja, det är väl som det är med det. Jag har inte haft någon ork till någonting och då försvinner ju liksom tiden bara iväg.  Men nu hoppas jag verkligen att det ska bli bättre. Med orken, tiden, måendet och allt.

Det finns ju en anledning till att det har varit som det har varit. Depression. Det kom lite som en överraskning på ett sätt och på ett sätt var det väldigt väntat. Det är svårt att förklara. På något sätt har jag vetat att det inte är "normalt" att må som jag har gjort. Åtminstone inte normalt på det sättet att inte alla känner som jag har gjort. Att man inte litar på någon, att man hela tiden tror att någon tycker om en egentligen. Jag har ju alltid någonstans inom mig tyckt och trott att det måste vara något fel på mig, att jag inte förstår något som alla andra vet och förstår. Ibland tror jag nog fortfarande att det är så. För jag hänger liksom inte riktigt med i det sociala spelet på något sätt. Jag säger fel saker eller inget alls. Dessutom är jag pinsamt dålig på småprat. Vilket ärligt talat är något av en nackdel när man arbetar som kassörska.

Det är det jag gör nu. Jobbar. Eller ja, inte just precis NU, men ja. Jag pluggar inte. Jag får väl se när jag orkar med det igen. På ett sätt hoppas jag att det blir snart fast samtidigt kan jag känna att det kanske är bra med en lite längre paus. Får se som sagt. Men jag känner åtminstone att jag tog rätt beslut med att lägga skolan på is. Jag mår mycket bättre nu än vad jag gjort på  länge. (Fast det kan ju ha att göra med medicinen också...)

Jag försöker se framåt nu. Och det känns riktigt bra. Jag KAN se fram emot saker. Som våren, trädgårdsarbete, Stockholmsresan, 30-årsdagen och självklart hit. Längtar!